hankallasemi

mina ponnys

Tänkte berätta lite kort om dom hästar jag har haft.

.

Allt började med en 8 årig flicka som var trött på att rida på ridskola och rida mosters hästar, så efter mycket tjatande och övertalande så åkte vi långt ner i landet och provred Teddy, En lurvig,otränad och små tjock 9 årig C-ponny. Han var ridskoleponny och alldeles lagom som första häst så vi bestämde oss för att ta hem honom till sitt nya hem.

.

Men när Teddy kom hem till stallet blev han bara värre och värre, jag var inte så jätte duktig om man säger så. Men trots allt hemska jobb med denna ponny så ville jag inte lämna till baka honom. Varje gång jag red honom kom jag hem med trasiga ridbyor och såriga armbågar, han kastade av alla och hade inte lust att rida ensam. Han var mycket bättre på ridträningar med många andra hästa då det var där han hörde hemma.

.

Så efter några månader fick vi som tur var lämna tillbaka honom, då var han väldigt tränad, musklig och snygg! Dom trodde knappt att det var samma ponny när dom fick tillbaka honom.

.

Samma dag som vi lämnade tillbaka Teddy fick vi byta honom mot en annan ponny, och då provred vi Cummin.

Väldigt liten Frida, nio år var jag där.

.

Cummin var 4 år när vi köpte honom, en väldigt liten C-ponny som var precis det jag skulle ha. Vi tog hem honom samma dag.

.

Jag var väldigt rädd i början från tiden med Teddy men litade mer och mer på Cummin för varje dag som gick. Han var väldigt snäll och pålitlig för sin ålder och vi lärde varandra väldigt mycket. Vi tävlade lite smått i b.l.a i tierp,bälinge,GRS osv.. Ställen som inte låg allt för långt bort.

Cummin tyckte det var kul och hoppa, men han hade även humör så när han inte tyckte det var kul längre så spårade det ut ibland, han stannade på tävlingar och vägrade hoppa över hindrerna. Men som sagt så lärde han mig otroligt mycket eftersom att han bara var 4 år och jag var 9 år så var det en väldigt bra grund att vi båda fick lära varandra.

.

Tiden gick, Jag blev större och behövde en ny ponny att utvecklas med. Så då var vi tvungen att sälja honom, jag hade honom i 3 år och dom var underbara.

.

Med hjälp ut av Christine (min fd hopptränare) hittade vi Sunni

billd från provridningen

.

Ett C-ponny sto på 12 år. Hon var något helt annat än Cummin, het, stark och VILD! Men rutinerad och det var det vi sökte. Det var kämpigt och jag var väldigt o van men med hjälp av min hopptränare så gick det i vågor, vissa stunder var hon helt underbar och i vissa var det värre..

.

Vi tävlade lite grann i endast hoppning då det var hennes starka sida, vi hade nån enstaka nolla eller vänta.. Hade vi ens en enda nolla? Haha förlåt men det var verkligen kaos med oss två.. Hon var helt underbart vacker och hoppade som en gud men hon var för mycket för mig helt enkelt. Jag lärde mig otroligt mycket med henne men vi kom ingen vart så då fick vi sälja henne. Hade henne i drygt ett år.

.

Sen gav jaf faktiskt upp i ett år. Jag var helt slut körd och orkade inte mer helt enkelt. Jag trodde jag hade lagt ner helt med häst livet men jag stod inte ut längre och kom i en period där jag var hysterisk och kan man säga depimerad? När jag insåg vad jag hade gett upp, som tur var har jag föräldrar som förstår mig så dom gav tillbaka det jag gettupp.

.

För att få en mjuk start skaffade jag en foderponny som jag skulle ha ett år eller så och sedan köp. Vi fick hem Fabriano ända från malmö till lilla älvkarleby.

En sex årig D-ponny valack

Men efter bara första rid passet insåg vi att han var halt och sne i benet. Vi fick skicka tillbaka honom, han var halt på två ben och hade en medfödd skelettskada.  Lurad.

.

Då bara föll allt, skulle det vara så här? Skulle det aldrig funka? Jag har nog aldrig gråtit så mycket som då, inte för att jag saknade Farbiano utan för att jag kände mig så värdelös. Då bestämde vi oss för att skaffa en egen ponny igen, vi tog till hästhandlare (aldrig mer hastnet.se).

.

Då, äntligen hittade vi honom. Emigrant of forest Pi

provridningen i Skara på Rickards (hästhandlarens) hästgård.

.

Det var helt ärligt den bästa dagen i mitt liv. Jag har aldrig mått så bra som då. Det var stort. Jag har äntligen fått en ponny som jag känner att jag kan lyckas med!! Ni förstår nog inte ens hur det känns.

.

Jag har haft hemska stunder men väldigt VÄLDIGT lärorikt har det varit. Jag har lärt mig saker som är guld värt men hjälp av det jag gått igenom. Så faktiskt så ångrar jag inget. Det är nu allt börjar

Vissa väljer vägen då dom kan sitta på en hästs rygg och bara åka omkring och lära sig på den vägen. Jag valde den svårare vägen, och det är jag väldigt glad över. Det som du inte dör av gör dig bara starkare.

Hejsan! Jag gick på ridläger på järvsö ryttargård förra året och då hade jag Cummin. Jag tycker att han är helt underbar! Jag ska gå på ett ridläger där iår också som börjar på söndag. Då hoppas jag att jag får honom igen. Jag ville bara skriva att han mår toppenbra och att han verkligen sköter sig! Han är så söt för när man ska sadla sträcker han alltid på sig så att det ska bli lättare att lägga upp sadeln, även fast man kan utan hjälp. Så gulligt, haha! Jag ska krama honom från dig sen! Kram! :)