hankallasemi

.

Fabriano var varje fall en liten klen D-ponny valack på 6 år. Han stod borta i ystad och hade inte varit riden under en ganska lång tid p.g.a att ägaren studerade. Så då ville hon låna ut honom. Vi fastnade för honom och tyckte att allt såg bra ut, hade bra kontakt med ägaren och hon skickade iväg "fabbe" som han kallades till oss hela vägen till älvkarleby.

.

Planen var att vi skulle låna honom i ett år eller tills jag var säker på att jag ville fortsätta ha kvar honom för senare köp. Vi hade endast bilder och en några korta filmer med grymt dålig kvalité på innan vi skickade hem honom till oss.

.

När jag såg den stora lastbilen komma full med olika hästar verkade det ta år och dar tills dom fick ut honom. Ut trippande från den stora lastbilen kom en tanig liten spånig fux. Enormt söt men liten och klen med nästan inga muskler då han som sagt inte blivit riden på länge.

.

Han hade blivit hoppad lite då och då men inget komplicerat och var helt inriden (vad hon sa).

.

Vi tog in honom i stallet och han var väldigt skakig och nervös när han stod i sin box, gnäggade och gick runt i boxen. Efter ett tag lugnade han ner sig, han var riktigt go och mysig. Väldigt söt.

.

Nästa dag tog vi på honom utrustningen för att prova rida honom för första gången. Jag gick med honom för hand först lite lungt runt på banan utan problem. Jag hängde först på honom då han var väldigt o van, det gick bra så då började vi gå med honom medan jag hängde och Louise höll samtidit i honom med longerings linan. Även det gick bra.

.

Sen provade jag att sätta upp helt, han flög upp i luften och gjorde alla bock-språng mellan himmel och jord. Jag flög såklart av, chockad och förstörd. Min första tanke var " kommer jag någonsin få lyckas? ". Jag hoppade sakta upp igen och denna gång gick det bättre, han var väldigt lugn denna gång och det kändes rätt bra.

.

Kännslan av att det kändes bra varade inte länge då sara (min moster) la märket till att han var halt. Jag fick hoppa av, sadla av, åka hem, bröt ihop. Vi fick lämna tillbaka honom. Var helt förstörd och ville nästan ge upp. Hade redan fäst mig vid honom.

.

Ägaren nekade att han var halt och att det skulle vara några alls skador på honom. Veterinären kollade igenom honom och det visade sig att han var halt i två ben och hade en medfödd skelettskada som gör att man inte får tävla ALLS.

Den enda bilden jag har på Fabriano, tog bort alla bilder jag hade på honom och försökte radera honom u mitt minne. Jag får faktiskt en klump i halsen när jag tänker på honom då det var så synd om honom. Hela vägen från ystad till älvkarleby fram och tillbaka, vet inte ens om han finns kvar i livet.

.